min feminism

Ja, jag är feminist. 
Men jag har inget mansförakt (och jo, jag har mött sådana feminister som säger att de hatar män). Jag älskar män, jag älskar kvinnor. Jag älskar människor och jag tror på människan.Jag tror på att alla ska ses som människor, som sina egna människor. Jag tycker inte att någon ska dömas efter hur hen ser ut, eller vad hen har på sig, eller vad hen tycker om att göra. Min feminism handlar om att alla ska ses som individer, inte som kvinnor eller män, som svarta eller vita, som religösa eller ej religösa, som heterosexuella eller homosexuella och allt däremellan. Det ska aldrig spela någon roll. Min feminism handlar om att män inte ska vara bögar om de gråter eller om de inte diggar att slåss, eller att bög ens ska vara något dåligt. Min feminsim handlar om att kvinnor inte ska få lägre lön eller bli sexuellt trakasserade på krogen. Min feminism handlar om att våldtäktsmän SKA bli dömda. Min feminsim handlar om att ALLA ska bli accepterade, och att ALLA ska behandlas lika. Min feminism handlar om att normer, villkor och krav på kvinnor och män ska krossas. Min feminism handlar om att man inte som barn ska lära sig att vara en "duktig, fin, liten flicka" eller en "hård, tuff liten grabb". Min feminsim handlar om att man inte direkt ska anta att en tjej är dålig på sport, bara för att hon är tjej. Min feminism handlar om att man inte ska vara "bra för att vara tjej", som att vara tjej är något dåligt(??). Min feminism handlar om att alla kvinnor, världen över, ska ha rätt till sin egen åsikt och rätt till att göra vad hon än vill och inte ägas av sin man. Min feminsim handlar om att kvinnokroppen inte ska ses som ett sexuellt objekt. Min feminism handlar om att kvinnor inte ska behöva vara rädda för män, och att män inte ska behöva låtsas vara allt annat än rädda. 
 
 
För vissa är detta svårt att förstå och jag har svårt att förstå mig på dem. För vi alla är lika, trots rikhet eller fattigdom, trots sexualitet, trots kön, trots tro, trots intressen, trots allting. I slutet är vi alla ändå människor med känslor och tankar. Människor som har rätt att vara sig själva, rätt att vara olika, rätt att vara & finnas - hur kan det ens vara svårt att förstå? Det har jag svårt att förstå.
 
Och ni som kallar er feminister, men samtidigt säger att ni avskyr "gruppen män", ni har inte rätten till att kalla er det. För ni är inte det i sådana fall. Det finns inget som heter "gruppen män". Män är människor, precis som vi är. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0